Tryck på pilen för att komma till indexsidan över 175 mil grus 2024.
20240711
Det blev faktiskt så många som 123 bilder på den här sidan, så håll ut om det tar lång tid att kolla på alla.
När vi vaknade i Strandgården på torsdagsmorgonen hade det slutat att regna.
Yrkesskadad som jag är var jag tvungen att kolla in Barcom-parabolen.
Strandgården ligger precis bredvid sjön Malmagen.
Jag och Jan-Åke övernattade i huset bredvid själva Strandgården.
De andra hade sovit i rum på övervåningen, men nu var det frukost på gång.
De hade dukat upp med juice och många sorters pålägg.
Ett plus i kanten att äggen var skalade och skivade.
Efter frukosten såg det ut som att molnen började lätta.
Det såg till och med ut som att solen var på väg fram.
Strax efter 9-tiden fortsatte vi resan på småvägar.
Det var dock fortfarande blött gräs som var väldigt halt.
Vi körde på en mindre väg intill sjön Malmagen.
Det tog inte lång stund innan vi kom till gränsen.
Så här ser det ut på den svenska sidan ….
…. och så här ser det ut på den norska sidan. Ingen större skillnad alltså.
2 kilometer meter senare kom vi till tullen, men vi hade inget att förtulla.
Vi körde in på en mindre väg som var blockerad med en kedja, men den var lätt att köra förbi.
Efter bara 728 meter kom nästa kedja, men den var också lätt att passera.
Vi svängde in på Brekkveien.
Men efter 1,9 km var Brekkveien blockerad med en bom, så vi vände.
Vi svängde in på Feragsveien och körde vidare till en väg som jag hittade på Google Earth.
Vi tog en paus vid Langsbekken.
Vi körde Gruvveien upp till Olavsgruvan.
Vägen till Olavsgruvan går upp till höger, men jag ville köra den lilla vägen till vänster.
Efter en stund kom vi till en avspärrning och på skylten stod det att vägen till Øvre Storwartz var avstängd p.g.a. säkerhetsmässiga skäl.
Jan-Åke tog kort.
Vi körde upp på en höjd för att kolla utsikten, men jag fortsatte för att kolla en annan väg som inte fanns på kartan.
Dags att köra tillbaka till de andra.
Efter en stund fortsatte vi på vägen som var avstängd p.g.a. säkerhetsmässiga skäl, men det var ju den jag hade planerat.
Vi kom till en dålig bro, men efter lite undersökning fortsatte vi.
Vi tog en liten paus.
Efter pausen fortsatte vi.
Ännu en dålig bro där jag var lite orolig att framhjulet skulle sjunka ner i nån springa, men det var bara att ge järnet.
Men längre fram var vägen bortspolad av kraftigt regn.
Vi gick fram en bit och kollade, men vi ansåg att det skulle bli för svårt med våra tungt lastade motorcyklar så vi vände.
Vi närmade oss Øvre Storwartz där den första malmen hittades år 1645.
Vi körde tillbaka till Olavsgruvan där det var en del turister som skulle gå en guidad tur inne i berget.
Vi körde vidare på väg 31.
Jag tänkte att vi skulle kolla vart vi skulle ha kommit ut om det hade gått att köra på den bortspolade vägen från Olavsgruvan, men vägen dit var privat.
Vi körde vidare genom gamla Røros.
Efter Røros skulle vi köra Hånesveien, men den var blockerad med en kedja.
Det hade säkert gått att köra förbi, men det kom en cyklist som tyckte att vi inte skulle köra där.
Här skulle vi ha kommit ut om vi hade kört Hånesveien.
Lätt att passera den kedjan också.
Vi kom till Langhagaveien där de villa ha 50 norska kronor per motorcykel, men man kunde bara betala med Vipps som ingen av oss hade.
Det gick inte att betala kontant heller.
Så vägföreningen, eller vem det nu är som tar emot pengarna, gick tyvärr miste om 600 norska kronor.
Det var en härlig väg i alla fall.
Efter en stund kom vi till Elvelia och där missade de också 600 norska kronor eftersom ingen av oss hade Vipps.
Här såg jag några intressanta ställen i förbifarten och tack vare GPS-loggen samt att jag har ställt in klockan i kameran exakt på sekunden kunde jag granska detta med Google Earth när jag kom hem.
Så nästa gång vi kör i området kommer vi att köra under järnvägen här.
Sen kommer vi ut här.
Jag stannade för att kolla vattendraget Glomma som är Norges och Skandinaviens längsta sammanhängande vattendrag med omkring 600 kilometers längd.
Vi körde till den gamla bron Tolga som är en historisk sevärdhet.
Eftersom det fanns bord här tyckte vi att det passade perfekt med lunch.
Jag kokade upp vatten som jag hällde i en påse REAL Turmat och medan det drog i sig passade jag på att kolla bron.
Fin utsikt från bron.
Jag ville kolla längre upp för att se om vi kunde köra över bron.
Längst upp skulle vi vara tvungna att köra över järnvägen.
Men det var en ganska brant backe med tjock makadam upp till järnvägen och stannar man i backen för att kolla att det inte kommer något tåg är det säkert svårt att få fart över spåren. Det skulle alltså krävas att någon stod uppe vid spåren och gav klartecken så att man kunde ta fart nerifrån bron.
Jag gick ner igen.
Undrar om maten i påsen är klar?
Jag hade fortfarande lite tid över så jag gick stigen upp till parkeringen.
Vid parkeringen fanns det en skylt som sa att det var förbjudet att köra ner där vi var. Men vid vägen där vi körde ner fanns det ingen förbudsskylt.
När jag kom tillbaka ner till de andra hade påsen stått i en kvart med varmvatten så det var klart att äta.
Eftersom den gamla bron Tolga är en historisk sevärdhet tyckte jag att det är dumt att köra över den, så vi körde upp till den större asfalterade vägen.
Efter en liten stund skulle vi korsa järnvägen och då var naturligtvis bommarna nere.
Efter en stund såg vi Trontoppen.
Efter en stund kom vi till Vestre Brekkveien, där de missade 240 norska kronor eftersom ingen av oss hade Vipps.
Vi kom ut på Ripveien som var så grymt rolig att köra att jag inte stannade för att få bra kort.
Vi kom till en helt perfekt väg som passar alla motorcyklister. De som inte vill köra på grus kan köra i vänster körfält medan de som gillar grus kan köra i det högra.
När man kör upp till Trontoppen fotograferas registreringsskylten och sen besöker man YouPark där man får reda på hu mycket man är skyldig.
Det är brant upp till Trontoppen.
Tyvärr kom vi upp i molnen.
Trontoppen är 1660 meter över havet så det är en grym utsikt – i alla fall när inte molnen skymmer.
Några av oss ville gå lite högre upp för att kolla läget.
Bertil trivdes.
Rickard tog många bilder.
Dags att gå ner från utsiktsplatsen.
Det tar tydligen på krafterna att köra upp till Trontoppen.
Det blev dags att köra ner igen.
Det är bra att ta kort på skyltarna så att man efteråt kan kolla om man har betalt rätt summa.
Vi stannade för att kolla Sandli Overnatting där det var meningen att vi skulle stanna en natt när vi körde grEIGHT 2024.
Vi tankade motorcyklarna vid Shell i Alvdal och sen fortsatte vi på de fina vägarna.
Detta var något nytt, för här har det aldrig varit någon bom tidigare.
Den ser olåst ut, menn kolla noga så ser du hänglåset.
Det var ändå skapligt lätt att passera bommen och tur var väl det för annars har vi varit tvungna att köra tillbaka 1 mil.
Via bron körde vi över Glomma igen.
Härligt när Stasjonsveien var helt nysladdad.
Sen blev det strax över 20 km tråkig asfalterad väg bara för att se den stora blanka älgen.
När vi stod under den blankpolerade rostfria älgen tänkte vi i alla fall inte på den monotona vägen hit.
Sen fortsatte vi på ytterligare 16 km tråkig väg till Koppang Camping. Men frågan är om det är värt totalt 36 km körning på monoton tråkig asfalt i max 80 km/tim bara för att se den rostfria blankpolerade älgen?
Vi checkade i all fall in i de 4 största stugorna som finns på Koppang Camping + 2 mindre stugor eftersom några ville ha egna rum.
Sen var det bara att sova en stund.
Tryck på pilen för att fortsätta till dag 6.