Klicka här om du vill se bilderna på en helsida.
Henrik och jag körde en rekognoseringsrunda tidigare, men jag var inte helt nöjd med den andra halvan av den tänkta rutten, så jag har gjort om den lite. Därför var jag tvungen att köra den sista halvan för att kolla läget. Första stoppet är Åmot där jag fyllde tankarna.
Deltagarna måste stå ut med några kilometer asfalt också, men de som mår dåligt av detta kan få terapisamtal över nån öl på lördagskvällen. 🙂
Det tänkta lunchstället. Det är ju bra med tak i fall det blir regn.
Är det riktigt dåligt väder så har jag en stuga på gång. Jag ska kontakta ägarna och fråga om vi eventuellt får använda den.
Ungefär i sånt här skick är de flesta vägarna. Det känns som att jag har hittat flera vägar som är dåligt underhållna, alltså med mitt favoritunderlag som är lösa, spåriga, steniga med gräs i mitten. Jag vet inte varför vägarna är i “dåligt skick”, antingen är de för dyra att fixa, vårt land har blivit fattigare, eller så har jag helt enkelt blivit bättre på att hitta intressanta vägar.
huuuuaaaa …. ASFALTERING på gång?? Nej som tur var höll de bara på med dikena. 🙂
Hulahulavägen börjar vid Stugubacken.
Det fanns djupa fåror i vägen eftersom regnet hade tagit med sig sanden nerför backen. ….. och vad tror ni att det är längst ner i slutet av backen då? Jo, tjockt med sand, så det gäller att gasa!
Vad står det på skylten? Den var så blekt att det inte gick att läsa, så jag gasade vidare.
Precis som jag misstänkte så finns det en liten tunnel under järnvägen, men den finns inte på kartan. Om vi kör genom tunneln så besparar vi oss 3,9 km. svart oberäknelig vägbeläggning och jag sparar in några terapisamtal.
Lite gräslig väg, eller hur?
Ännu gräsligare och den här vägen finns inte ens på kartan!
Lite asfalt igen då, men utsikten är fin.
En stabil bro.
Nysladdad väg.
Mer varför är Spökbron avstängd nu då?
Det ser väl ut att vara bra skick på Spökbron?
Kolla in stenarna på bilden så förstår ni att man inte kan ha under 2 kg. lufttryck i däcken till en 200 kilos hoj. Det är stor risk att slå hål i slangen för att inte tala om bucklor i fälgarna om man sopar i en sten i 70 – 80 km/tim. Har man då lågt lufttryck är det nog mer tur att man klarar fälgen. Tro mig jag vet …..
Fler fina vägar.
Fina vyer.
Troligen blir det ingen mer rekognosering för det är tveksamt om det går att hitta några förbättringar, så årets runda blir nog den bästa hittills. 218 kilometer total sträcka och minimalt med asfalt.
Mycket välkomna till det nionde Ockelbo gravel rallyt 🙂
