Idag kom jag, Lena och Bengt hem efter att ha kört våra motorcyklar i 9 dagar.
Väldigt kortfattat körde vi söderut till Oskarshamn där vi tog färjan till Byxelkrok på norra Öland. Efter att ha kollat in Öland fortsatte vi över Ölandsbron och vidare söderut. Vi kollade in Ales stenar och besökte Sveriges sydligaste udde – Smygehuk.
Vi har försökt att hålla oss på mindre vägar utan stressade bilister, som t.ex. grusvägar och kurviga asfalterade vägar.
Vi har fixat många måltider och samtliga frukostar med egna Trangia kök.
Men vi har även besökt en hel del restauranger.
Vi har bott på både bra och sämre campingplatser.
Vi besökte Smultronstället i Söderköping. Men det var för lång kö för att beställa glasskreationer, så vi köpte varsin bägare, med 2 kulor, toppat med mjukglass.
De hade den bästa mjukglassen som jag någonsin har ätit.
En sak som har varit lite jobbig med resan är alla förbud och avstängda vägar. Just nu har jag inte gått igenom GPS-loggarna så jag vet inte exakt, men det är säkert närmare 50 ställen där vi inte har kunnat köra som planerat. 🙁
Vi besökte Ales stenar.
Vi såg ofta såna här skyltar där det är förbjudet att köra under sommaren. Jag misstänker att det beror på att de har tröttnat på alla husbilar som står precis överallt.
Från Smygehuk till Treriksröset är det 1572 km fågelvägen, ska man köra är det betydligt längre.
Här körde vi på en väg som bara upphörde trots att den finns med på kartan.
Var tog vägen vägen?
Vi körde en annan väg men efter några mil kom vi till en skylt som upplyste om att det fanns en bom längre fram. Jag blev så less på att vända hela tiden så jag sa åt Bengt och Lena att jag kör fram för att kolla om det går att passera bommen.
Men vägen fortsatte över gårdsplanen så jag stängde av motorn, tog av hjälmen och pratade med tanten som kom ut från huset. Hon sa att även om hon skulle låta oss köra förbi så fanns det ingen körbar väg längre, men de hade byggt en ny förbifart till höger om skylten som jag stannade vid sist. Men den vägen är i ganska dåligt skick sa hon, så jag tänkte att det är bäst att jag kollar den själv innan vi kör den vägen.
Jag kollade vägen och den var som hon sa – i ganska dåligt skick. Inget problem för mig dock, men Lena och Bengt hade nog inte gillat den “vägen” Men en intressant sak som de missade är Spökskogen som jag kollade in.
På hemvägen körde vi till Camilla i Årsunda där Bengts resa slutade.
När jag kom hem såg jag att trippmätaren hade registrerat 223 mil men planen var 201 mil, så det verkar ha blivit 22 mil omvägar bara för att vägar inte fanns eller var avstängda för trafik.
Det ni har läst just nu är en väldigt kortfattad berättelse, men ni kan räkna med att det kommer att längre resereportage senare, när jag har valt ut de bästa av tusentals bilder.
