Äntligen, efter 2 månader är jag back in business, eller tillbaka i verksamheten på svenska.
Den 24 augusti bröt jag foten, så idag när det var 2 månader, eller exakt 61 dagar sedan olyckan tyckte jag att det var läge att köra en runda.
Mina mål för dagen var att kolla olyckplatsen, för att få lite mer klarhet i vad som orsakade att motorn stannade samt att jag ville känna efter om det var något fel på motorcykeln. Naturligtvis hade jag några fingrar på kopplingen för att vara beredd om motorn skulle stanna igen.
Det är tråkigt med asfalt, så jag körde några mindre vägar.
Det är ganska lätt att köra förbi stenarna.
Det var fint väder och temperaturen var cirka 9ºC.
När jag stannade för att ta bilden ovan såg jag en mindre väg som måste kollas.
Helt klart körbar och den är även markerad med orange färg vilket måste betyda att det är en KTM-led.
Stigen är bara 720 meter, men kör man här går det att knyta ihop några andra vägar, vilket är perfekt till en tisdagsrunda.
Jag fortsatte norrut.
Jag stannade för att kolla in fikaplatsen vid Sarvtjärnen.
En brygga finns det också.
Här kanske vi fikar nån gång.
Det finns även ett utedass vilket är bra att veta, särskilt om det är tjejer med på körningen.
Jag fortsatte på stigen.
Även denna är en orangemärkt KTM-led.
Enligt GPS-loggen är det där framme olyckan hände.
Precis där motorcykeln står skedde olyckan och som ni ser är det inte särskilt svårt att köra där. Det är inte någon speciellt skarp kurva heller.
När jag hade kollat klart på olycksplatsen fortsatte jag.
Här är det bra utsikt men det syns tyvärr inte på bilden.
Jag körde till Brattfors bruk för att kolla läget.
Fin utsikt från bron.
Jag körde till Ivantjärnen för att kolla om det gick att köra ännu en liten orangemarkerad KTM-led.
Jag såg leden, men jag svängde inte ner för det såg lite blött ut och det kan bli lite jobbigt när man är ensam.
Jag körde en traktorväg för att komma till den andra änden på stigen.
Här hade jag kommit om jag hade kört på stigen. Men det ser i alla fall körbart ut, så den blir säkert med i någon tisdagsrunda.
Jag fortsatte på traktorvägen.
Jag kom ner till Ivantjärnen igen.
Där på andra sidan tjärnen var jag nyss.
Jag körde inte ända fram till tjärnen och tur var väl det för det var riktigt vattensjukt.
Det var bara att vända hojen och köra tillbaka på traktorvägen.
Jag körde en väg som inte finns på Garmins karta, men jag kände till den sen tidigare.
Jag körde Bönhusvägen i Norrberg.
Den här delen av Bönhusvägen används inte så den håller på att växa igen.
När jag kom hem såg jag att min lilla runda blev exakt 9 mil.
I alla fall så funkade det bra att köra motorcykel igen och jag kunde växla utan problem, så nu är jag back in business.