Palle, Patrik och jag drog iväg en sväng den 18 november 2012.
Det hade varit tjäle i marken men det hade tinat igen. I alla fall hade det översta lagret tinat.
Det var i alla fall skapligt mjukt.
När vi hade kört 7 mil från Kungsgården kom vi till en dålig bro som vi inspekterade innan eventuell överfart.
Den håller sa Palle 🙂
Jag körde över den snorhala bron.
Patrik körde över ….
Nu var vi säkert på torrare mark … trodde vi 🙂
Det skulle visa sig att det var is på vägen. För tunn för att köra på så vi var tvungen att knäcka isen vartefter.
Vända? Nej vaffan när vi hade kommit en bit.
Det var lite slirigt.
MC-stövlarna var inte direkt vattentäta och vattnet var ett par decimeter djupt. Gissa om det var skönt med nollgradigt vatten i stövlarna?
Nu då, bara en liten bit kvar 🙂
Jag tog mig förbi.
Palle behövde lite hjälp.
Tillslut kom vi upp på torrare mark.
Nästan hemma kunde vi konstatera att det var bland det blötaste vi hade kört.
Vägarna var alltså helt sjukt mjuka. I över 10 mil kändes det som om det var punka både fram och bak
En isig runda till Svartnäs.
Kommentera via Facebook