För nionde gången arrangerade jag den hemliga nationaldagsturen på grusvägar. Det enda skillnaden var att SMC inte deltog i år, p.g.a. det rådande läget med Corona-viruset. Men även om SMC skulle ha deltagit så hade det säkert inte kommit särskilt många eftersom det var riktigt dåligt väder med stundvis hällregn.
Enligt prognosen skulle regnvädret dra norrut, men det låg kvar över Gävleborgs län i stort sett hela dagen.
Vi var i alla fall 4 man (som inte är gjorda av socker) som träffades vid Preem-macken i Järbo.
Från vänster till höger ser ni Peter, Stefan, Henrik och min KTM 790 Adventure R eftersom jag är bakom kameran.
Efter en stund gav Stefan upp eftersom han inte såg något i regnet. Imma på visiret osv. men vi andra hade crossbrillor så vi kunde fortsätta. Men även vi hade svårt att se ibland, så ett tag körde vi ganska sakta.
Inte nog med att det var blött för det blev ganska halt också.
Vi körde även en bit på en gammal banvall.
En stabil bro.
Det blev inte så många bilder tagna eftersom de inte blir bra när det är vatten på linsen.
I Annefors finns det en fikaplats med tak så där tyckte jag att det var lämpligt med kaffe.
Efter kaffet gasade vi vidare ….
Vi stannade för att fylla bensin på OKQ8 i Alfta.
Nationaldagen till ära hade jag naturligtvis en flagga på hojen.
Sen drog vi vidare till Sallys grill som var målet för den här hemliga nationaldagsturen. Att jag valde just Sallys beror på att de har de bästa hamburgarna.
När jag redan hade tagit några tuggor kom jag på att den goda hamburgaren måste förevigas på bild 🙂
Mätta och belåtna gasade vi vidare ….
Efter en stund tog vi en liten paus vid en sjö.
Det blev faktiskt uppehållsväder en liten stund.
Ännu en liten paus.
Henriks KTM 690 Enduro R.
Min KTM 790.
Vi gasade vidare ….
Den här vägen var härligt nysladdad 🙂
Mörka tjocka regnmoln i sikte som snart släppte allt innehåll över oss.
Vi körde återigen en liten bit på en gammal banvall.
Den här bron var väldigt dålig, men till vänster höll den.
När vi hade passerat Järbo vek Henrik av hemåt och i Kungsgården skildes Peter och jag för den här gången.
Hemma igen efter den blötaste och skitigaste hemliga nationaldagsturen någonsin, fick jag börja med att spola av gruset från stövlar, brallor, jackan och camelbaken. Sen var det bara att fortsätta att spola av hojen.
En fördel med den här väskan är att den är vattentät, men en nackdel är att det kommer grus i dragkedjan, så den blir svår att öppna.
Som sagt var det stundvis hällregn, eller kanske snarare hellrain. Men trots allt så var det kul och väldigt lärorikt att köra på spåriga vattensjuka grusvägar.