Jag känner några och ibland läser jag om motorcyklister som VÄGRAR att köra på vägar utan ASFALT!
Men i Norrland råkar man ofta ut för långa vägarbeten som t.ex. detta norr om Nattavara. Enligt skyltarna var det en sträcka på 35 kilometer, men hur skulle ni som vägrar att köra på grus göra i ett sån situation?
En snabb koll på trippmätaren avslöjar att det är absolut uteslutet att soppan ska räcka tillbaka till den förra macken eftersom hojarna redan hade rullat 223 km. Det är inte många hojar som rullar 446 kilometer eller mera på en tank.
GPS’en visade att det bara var 43,2 kilometer kvar till nästa mack. Men hur gör de som VÄGRAR att köra på grus?
Den här gången sträckte sig vägarbetet ända fram till macken.
Egentligen är det bara att slappna av för motorcyklarna är så bra konstruerade att de fortsätter rakt fram bara man ger lite gas.
Är det tjock makadam så måste man vara beredd att gasa om framhjulet vill gräva ner sig. På tjock makadam blir det dessutom stabilare ju fortare man kör så det är mycket svårare att köra sakta.
Den här vägen på bilden ser i alla fall ut som körbart med dom flesta sorts hojar. Under sommaremestern i år kom jag till ett långt vägbygg uppe i Jämtland där man har spridit ett tjock (en, två decimeter!) tjock lager av grus av den sorten man använda på banvallar! Det gick knappt att köra med 690 Enduro, man behövde akta sig för att inte kommer ut från hjulspår. Detta pågick i kanske 10km? Jag behövde köra om bilar som krypkörde på den här underlaget, det gick inte att köra så långsamt med hojen, man måsta har lite fart. Alldrig uplevt någonting tidigare, inte ens på Dempster Highway eller Translabrador Highway i Kanada!
De som ’VÄGRAR’ att köra på grus ringer troligen ngn polare (med gråten i halsen) och bönar om lite soppa?! Vi som inte kör ’grusanpassat’ (typ custom), men ändå är ’allätare’ – när så nöden kräver det – fortsätter fram till macken.
Hälsn Mange