Tryck på pilen om du vill till indexsidan för MC-äventyret 2015.
Torsdagen den 2 juli
Jag hade planerat lika mycket för sista dagen som för alla andra dagar. Vi skulle bl.a. övernatta på Ekshärad camping, sen skulle vi köra småvägar förbi fina sjöar och dammar, äta glass på Lindesnäs herrgård mm.
Men det blev bara att snabbt lämna Camping 45 och gasa järnet 67 km på E45:an till Malung där vi tankade, sen körde Lena och jag de resterande 22 milen hem utan paus. Taisto körde de 110 milen ända hem till Kalix med bara 2 tankstopp! Jag bara undrar varför?
Jag undrar varför resor ofta slutar med ”nu är vi nästan hemma så nu skiter vi i det här och kör hem”
Det är inte bara jag som är drabbad av detta, det finns en lång tråd på Adventure Rider om ämnet, men just nu hittar jag den inte. “Nästan hemma” är också ett ganska relativt begrepp för om man har kört väldigt långt ökar sträckan till “nästan hemma”.
Jag läste om ett par som hade varit till Nordkap och när de kom till Malmö tyckte de att de var nästan hemma. Så de körde nonstop från Malmö till Rom i Italien. Det finns de som har slutat att planera en gemensam rutt för sista dagen, så näst sista kvällen säger de bara att, “-Här slutar den gemensamma rutten. Tack och hej, eller den som vill kan följa med mig!” 🙂
När Lena och jag kom hem såg jag att GPS’en hade loggat strax över 350 mil på fina vägar. Det vi missade sista dan kan vi ju börja med nästa sommar. 
