Tryck på pilen om du vill till indexsidan för Norwegian gravel adventure 2017.
Vi käkade frukost, packade ner alla prylar och sen lämnade vi Länsmansgårdens vandrarhem för den här gången.
En lugn vindstilla morgon.
Efter bara 10 minuters körning var vi ute på de fina vägarna igen.
Vi körde in på en väg som är skoterled på vintern.
Alla tyckte att det var fina vägar …
… och fina vyer.
Några tyckte dock att rullgruset var jobbigt.
Men det blev snart bättre underlag.
Skylten som upplyser om att det inte är huvudled någonstans i skogen, så alltså gäller högerregeln överallt.
Transportsträckor på asfalt är också nödvändigt.
Men snart var vi på gruset igen.
Fina vyer ….
… och fina kurviga vägar.
Snart framme vid en större väg.
Bara en meter till så är vi i grannlandet.
Efter en stund var det dags för förmiddagskaffe.
En sån här blöt sked ska INTE ligga i pulverkaffet sa Bosse, men det var tydligen någon som inte hörde.
Strax före och en bit efter gränsen så blir det tyvärr några mils körning på asfalt. De anslutande grusvägarna är inte körbara pga. stängda bommar och diken som jag har sett vid tidigare rekognoseringar.
Men det är ändå en ganska fin asfaltväg.
Vi stannade vid Mistra hotell för att käka lunch.
Deras hamburgare var riktigt goda.
Mätta och belåtna körde vi vidare.
Efter bara en liten stund var vi ute på det mindre vägnätet igen.
Niclas kollar utsikten.
Vrooom …
En olåst bom som vi öppnade och stängde efter oss.
De här vägarna var bitvis lite hala och spåriga.
Nånstans här hoppade en älg över vägen ca 5 – 6 meter framför mig. Det var så nära att jag inte ens hann peta på bromsen … phuuu …
De som kör på riksvägen nere i dalen får aldrig den här fina utsikten.
Det blir som sagt lite asfaltkörning ibland.
Ytterligare en bomväg. Här kostade det dock bara 10 NOK per motorcykel.
10:- kan det dock vara värt 🙂
Här är det inte dammfritt.
Men här är det dammfritt. Det är nog bara grusåkare som förstår det roliga i det 🙂
En häftig liten hängbro.
Ytterligare en bro.
Upp på väg 3?
Nej glöm väg 3, jag har hittat en fin liten väg bredvid 🙂
Jag undrade varför bomavgiften till Trontoppen var sänkt till bara 50 NRK.
Här står svaret, men det fattade inte jag då.
Vi körde uppåt ….
Detta är alltså Flattron och därborta på bergskanten börjar den riktiga stigningen.
Vägen hade spolats bort av vatten från ett mycket kraftigt regnväder på förmiddagen samma dag.
Vi bedömde att det mycket lösa underlaget var för svårkört, så vi kunde inte ta oss upp till toppen.
Vi fick ganska bra utsikt från Flattron i alla fall.
Vi körde neråt igen.
Vid Gjelten Bru camping kollade Ove varför hans Africa Twin började läcka kylarvätska.
Ett plastskydd hade under många år legat och skaft mot kylaren så att gaveln blev tunn.
Lite kemisk metall kanske fixar problemet?
Vi handlade Brun Lapskaus i den intilliggande affären som vi tillagade på stugornas små spisplattor.
Sen blev det natta … zzzzzzzzzzzzzzzz ….
Tryck på pilen för att gå vidare till dag 3.