Tryck på pilen för att komma till indexsidan för Ockelbo gravel rally 2024.
Lördag den 24 augusti.
Jag vaknade skapligt tidigt efter en lugn natt i de sköna sängarna i Raggsocka Logi, sen gick jag ut för att montera GPS’en och ta bort låset från bakre drevet.
För några dagar sedan monterade jag ett nytt Maxxis Maxxcross IT bakdäck.
Jag kollade några andra hojar och såg att några hade däck som är fruktansvärt hala på blött gräs.
Motoz är ganska bra även när det är blött.
Nu såg det i alla fall ut som att det skulle bli en fin dag.
Vid 7-tiden serverades frukostbuffén.
Det kom 4 lokala grusbusar så vi blev totalt 17 personer.
Efter förarmötet var vi klara att köra Ockelbo gravel rally för 13:e gången.
Men vi hade inte kört speciellt långt när motorn i min KTM 690 Enduro R helt plötsligt stannade, med resultatet att bakhjulet låste sig så jag sladdade omkull. Att sladda omkull brukar inte vara så farligt, men den här gången hade jag oturen att foten fastnade under motorcykeln, så jag vred fotleden kraftigt. Jag trodde då att det bara var en kraftig stukning.
Men varför motorn stannade har jag funderat på. Antingen blev det tjuvstopp som det brukar bli om motorvarvet är för lågt eller så beror det på att jag bromsade med fotbromsen i en kurva utan att dra in kopplingen tillräckligt. Enligt GPS-loggen körde jag cirka 40 km/tim och när vi hade rest upp hojen igen såg jag att 3:an var i vilket tyder på att motorvarvet var ganska lågt samt att det inte var någon speciellt skarp kurva. Alltså är jag nu ganska säker på att orsaken till olyckan måste bero på att motorn stannade för att motorvarvet var för lågt.
En stund efter vurpan satt Pär dit ett stödförband över fotleden så jag kunde fortsätta att köra resten av dagen.
-13
–
-15
–
–
–
–
-20
–
–
–
–
-25
–
–
Vi tog en paus vid Gopån, men historien om Idafors hade jag ingen aning om förrän jag läste följande på internet:
“Här långt inne i skogarna låg i mitten av 1800-talet ett stort samhälle och (efter dåtidens mått) en storindustri. År 1854 stod det nya dubbelramiga sågverket färdigt samt ett dubbelt kantverk. Detta sågverk ansågs som ett av sin tids modernaste och största.
Sågverket ska dessutom ha varit det första som började exportera virke till utlandet. Sågen lär ha uppkallats efter Ida, dottern till sågens ägare, grosshandlare C-E Rahm Gävle. Här anlades också tjärfabrik, handelsbod, varumagasin och en kolarskola”.
Det började bli dags att köra vidare.
Härliga småvägar och genvägar.
Jag stannade en stund för att se att alla var med.
Vi körde förbi sjön Tönsen.
Mera små genvägar.
Eventuellt är det något fel på min 690, för motorn stannade ytterligare en gång när vi körde genom Kilafors. I den asfalterade rondellen hörde jag hur det skrek när bakhjulet stannade, men den gången var jag snabb att dra in kopplingen och starta motorn i farten. Men huruvida det är fel på motorcykeln ska jag kolla när jag kan börja köra igen.
Strax över 12-tiden kom vi fram till till Restaurang & Café 83 i Kilafors, som egentligen hade stängt på lördagar. Men eftersom vi var ett större gäng öppnade de särskilt för oss.
De hade fixat korv stroganoff till oss.
Maten var helt OK.
Mätta och belåtna fortsatte vi körningen.
Vi stannade för att ta en paus vid sjön Fansen.
Det finns även en liten strand.
Henrik tog en selfie och Jenny gav tummen upp.
Det blev dags att dra vidare.
Vi körde på några större stigar.
Den här lilla genvägen såg jag skymten av när vi rekognoserade inför dagens runda, så nu var det dags att testa.
Jag stannade för att ta ett kort på en fikaplats som jag har sett tidigare. Svårt att se på kortet, men jag tror att det står Vålsjöbo kvarn på skylten.
Vi körde upp till och över Fredagsberget.
Vi körde en mindre väg lite nordöst om New York. (Inte USA, utan strax norr om Källsjön)
Den här vägen hade jag inte kört sedan vi körde Ockelbo gravel rally 2012, men då var den lite blötare.
Här var Pär cornerman och tog några bilder.
Vi svängde in på en mindre väg och stig som jag hittade vid rekognoseringen den 19 augusti.
Det är lite svårt att navigera på såna här ställen när det finns stigar åt alla håll.
Jag såg en ryttare på en häst så jag stängde av motorn och rullade in mot vägkanten. Men hästen gick undan och ryttaren vinkade fram oss.
–
Vi körde mot Gammelfäbodarna.
Såna här vägar gillar jag.
Vi körde upp till Rönnåsen för att kolla utsikten.
Jag fastnade också på bilden.
Fin utsikt, men de bör fälla några skymmande träd.
Pär tog en gruppbild.
Sen körde vi tillbaka till Raggsocka Logi.
Sen gick vi till, eller de andra gick när jag fick skjuts av Lars, till restaurang Sjöbacken.
Till middag hade mästerkocken Benny Poulsson gjort en grym grillbuffé.
En god potatisgratäng fanns det också.
Sen ska man äta lite nyttigt också, så till det kunde man ta av en riktigt bra sallad.
Jag hann knappt ta kort för maten smakade så bra.
Det är fin utsikt över Bysjön från restaurang Sjöbacken.
Både pizzabuffén och grillbuffén var hur bra som helst, så jag kommer garanterat att boka in oss i restaurang Sjöbacken även i framtida resor och evenemang.
Efter middagen gick alla, eller de andra gick när jag fick skjuts av Lars, tillbaka till Raggsocka Logi.
Söndag den 25 augusti.
Jag sov faktiskt helt OK hela natten, men på söndag morgon var fotleden så svullen att jag inte fick in foten i min Alpinestars Tech 7 stövel. Eller det är snarare så att jag vågade inte trycka ner foten i stöveln för då hade jag säkert inte fått upp den igen. Så tyvärr tvingades jag ställa in den extra körningen som jag hade tänkt guida till Gysinge.
Jag ringde till Kalevi som ställde upp och tog bilen med släpvagn till Ockelbo, där han hämtade mig och 690’in.
Efter att vi hade lastat av motorcykeln hemma skjutsade Kalevi in mig till akuten på Gävle sjukhus.
Efter undersökning, röntgen och datortomografi blev jag inlagd på Ortopeden eftersom fotleden var av på 2 ställen.
Men de var tvungna att vänta tills svullnaden hade gått ner tillräckligt innan det kunde operera och skruva fast benbitarna. Jag föreslog att de kunde hälla gips i en crosstövel, sen skulle jag trycka ner foten och när gipset hade stelnat kunde jag köra motorcykel igen. Men de tyckte inte att det var en bra idé.
Jag har funderat på om 13 betyder otur, eftersom detta var det 13:e Ockelbo gravel rallyt. Men det är nog bara skrock, för fredagen den 13 juli 2018 hade jag tur i oturen då de upptäckte något i tjocktarmen som högst troligt hade utvecklats till cancer om de inte hade hittat det just då.
Så det är väl bara att komma igen och fortsätta arrangera resor och evenemang, för det sägs ju att det som inte dödar härdar. Men jag är nog redan ganska härdad vid det här laget, för det är nog inte så många som kan köra motorcykel i 246 km med bruten fotled.
Klicka på bilden om du vill läsa om min vecka hos Ortopeden i Gävle sjukhus.
