Tryck här för att komma till indexsidan över OnTop 2019.
Torsdag den 27 juni
Klockan 07:00 var det dags att äta frukost i en av stugorna i Gloppen camping.
Det såg ut som att det kunde bli en fin dag utan regn.
Det var bara att packa ner alla prylar och städa stugorna.
Strax efter klockan 9 var vi klara för avfärd.
Nycklarna återlämnade så nu kunde vi fortsätta resan.
Småvägar som vanligt. 🙂
En koll att alla är med.
Nu skulle vi bara över den lilla bron sen var det 23 km körning på en väg som går intill Jølstravatnet.
Det är fint vid Jølstravatnet.
Men ett litet stopp vid Astruptunet skulle vi nog hinna med.
Den här bilden lånade jag från Astruptunets webbsida. Men nästa gång jag passerar ska jag gå upp och kolla in stället samt ta en egen bild.
Om du har en QR-läsare i mobilen kan du kolla var du hamnar om du läser in bilden nedan. Det verkar inte funka riktigt när getingen skymmer lite av koden. Sidan hittas inte, men det är nästan rätt.
Här kan man även göra en tavla, vilket vi gjorde. 🙂
Kärleken flödade fortfarande. 🙂
Björn hittade några fina blommor.
OK, nu hade vi sett det mesta så vi körde vidare.
Snacka om spegelblankt. 🙂
Dags att köra upp på nästa höjd, nämligen Gaularfjället.
Vi stannade i Viksdalen för att handla lite mat till lunchen. Dessutom tog jag 2 Alvedon eftersom jag hade ont i huvudet.
Peter tog några bilder, men jag lovar att det är finare i verkligheten.
Vi körde vidare.
Vi stannade vid Likholefossen för att äta lunch.
Campingköken åkte fram.
Björn, Torbjörn och Tessa hade ett eget bord.
Jag gjorde nog bort mig lite när jag köpte djupfrysta grönsaker i Viksdalen en knapp timma tidigare. Om de inte har hunnit tina upp så tar det alldeles för lång tid att koka upp, så i framtiden så vet jag att frysta grönsaker måste tina åtminstone 3 – 4 timmar.
Grönsakerna blev i alla fall kokta tillslut och maten blev genast mycket bättre.
Sen var det bara disken kvar.
Lite farligt att diska så nära forsen.
Trojne tog en selfie.
Snart klara med disken intill den dånande forsen.
Det är en häftig bro över Likholefossen.
Kärleken …. ja ja … 🙂
Louise tog flera selfies.
Sen fortsatte vi en liten bit till nästa utsiktsplats.
Det här stället heter kort och gott Utsikten.
En häftig plats.
Trojne igen då. 🙂
När vi hade sett det mesta gjorde vi oss klara för att fortsätta resan.
Nerför de häftiga backarna.
Härliga hårnålsböjar.
Vi körde längs Vetlefjorden.
Vi kom fram till färjan som skulle ta oss över till Vangsnes.
Här byggs det ännu en tunnel, så då blir det säkert en turistväg av vägen vi körde nu.
Innan vi körde upp på Vikafjället tog jag ytterligare 2 Alvedon eftersom huvudvärken inte ville ge sig.
Här stannade jag inte primärt för utsikten, utan för att jag började må illa. Men efter en stund mådde jag lite bättre så vi körde vidare.
Förra gången jag körde över Vikafjället regnade det och var dålig sikt, men nu hade vi verkligen tur med vädret.
Vi körde ner till lägre höjder.
Det här huset och vägen har verkligen sett sina bästa dar.
På andra sidan Oppheimssjön finns E16 som vi inte körde.
Vi svängde in till en häftig väg vid Stalheim.
18% lutning!
Här stannade vi för att kolla utsikten.
Jag mådde fortfarande dåligt och visste inte varför. Solsting tyckte någon eftersom det var varmt och soligt.
Vi körde nerför Stalheimskleiva som är den brantaste vägen i Nordeuropa, byggd mellan 1842 och 1846. Vägen slingrar sig ner genom 13 hårnålsböjar.
Det är så brant att asfalten har hasat neråt på några ställen.
Stalheimsfossen såg vi också.
När vi kom ner från backarna i Stalheimskleiva stannade jag och slet av mig hjälmen snabbt, för nu kom maginnehållet upp. Jag undrar fortfarande vad jag hade fått i mig så att jag blev magsjuk?
Eftersom jag mådde dåligt så tog Trojne täten de sista 3,7 milen vi hade kvar att köra till Lunde camping i Aurland.
Tyvärr blev det inga kort tagna från kvällen på Lunde camping eftersom jag var magsjuk. Jag kunde inte behålla nånting, inte ens en tesked vatten. Jag var grymt törstig, men klockan 2 på natten så tänkte jag att nu får det bära eller brista, så jag blandade en påse Resorb i ett glas vatten som jag svepte …. och tammefan …. det fick jag behålla. 🙂
Jag visste inte att ”Resorb vätskeersättning används för att återställa kroppens vätske- och saltbalans vid diarréer, kräkningar.” Men alltid lär man sig nåt nytt. Först trodde jag att jag hade ätit något olämpligt till lunchen, men vid närmare koll så har jag sett att det började med huvudvärk redan innan vi handlade mat till lunchen i Viksdalen.
Tryck på pilen för att fortsätta till dag 5 >>>