Idag var det kallt och regnigt så jag passade på att ta bilen för att kolla några ställen.
Jag stannade för att kolla in bom nummer 383 i min samling.
Waypoint Bom 383 hade tidigare en vit symbol eftersom den var okänd, men jag såg att den är lätt att passera, så nu är den uppdaterad med en grön symbol. Om den hade varit svår att passera hade den fått en orange symbol och om det hade varit helt omöjligt att passera hade den fått en röd symbol.
Jag körde till Silfhytteå bruk som är ett nedlagt järnbruk som ligger mellan sjöarna Grycken och Fullen, längs Fulle å, en knapp mil norr om Stjärnsund i Dalarnas län. Anläggningen var i drift mellan 1787 och 1875.
Blöta träbroar är riktigt hala.
Tråkigt att de har fyllt makadam i kanalen och blockerat slussen.
Fin utsikt över sjön Grycken.
Jag körde inte in här för då har det säkert blivit ännu mer sönderkört.
Bra flöde på vattnet.
Sen kollade jag läget vid Pråmleden.
Jag kollade in om det går att köra vidare på den gamla banvallen till Byvalla.
Det såg ut som att det går bra att köra motorcykel där.
Orange markering betyder ju KTM-väg och då måste väl den här blå markeringen på trädet betyda att det är en Honda-väg?
Att Byvalla-Långshyttan järnväg gick här är ju helt klart, eller hur? Här får man tydligen köra KTM eftersom det finns en orange markering.
Tyvärr kunde jag inte köra överallt med bilen, men jag letade reda på korsningar där jag tog kort.
Det blir nog trevligt att köra här.
Jag zoomade in för att se längre bort.
Den här bron blir nog lite väl spännande med motorcykel.
hmmmm …. hjulen kommer säkert att åka ner mellan de tunna stockarna, så vi kör en annan väg.
Här var bommen öppen.
Jag kände mig väldigt behörig så jag fortsatte.
Om jag inte hade haft en 4-hjulsdriven bil hade jag aldrig kört här, för bitvis var vägen väldigt mjuk.
Här har det tydligen varit en station en gång i tiden.
Jag stannade för att kolla in den gamla järnvägsbron till vänster.
Den var ganska rutten, så lite nytt virke skulle inte vara fel.
Bron skulle bli fin och grym stabil med nytt ytskikt.
Fin utsikt över Simonsbosjön.
När jag gick tillbaka till bilen såg jag en annan intressant väg som måste kollas en annan dag.
Om man nu hade kunnat eller vågat köra över den ruttna bron skulle man ha kommit ut här.
Bra med skyltar om man är vilse.
Jag fortsatte på vägen som heter Gamla Järnvägen.
Men efter en stund gick det inte att köra längre utan att ta bort några träd och det hade jag ingen lust med i regnvädret.
Som ni ser fanns det fortfarande lite snö och is kvar på några ställen.
När jag kom hem kollade jag GPS-loggen och såg att dagens lilla rekognoseringsrunda faktiskt blev 12 mil.