Tryck här för att komma till indexsidan över Rekognosering inför grusresor till Norge.
Lördagen den 5 september 2015
Hojarna uppställda framför stugan på Gjelten bru camping och redo för fjällvägarna på den tredje dagen.
Vi började dag 3 med att betala bomavgift, men varför har de inte sånt här i Sverige? Det är väl bättre att ge en liten slant till väghållaren än att sätta upp förbudsskyltar överallt som ändå ingen bryr sig om.
Det finns gott om får överallt i Norge och det gäller att vara försiktig så att de inte tar ett skutt över vägen.
Här är det fint, eller hur?
Bitvis är det dock ganska knöliga vägar, så detta är något man måste vara beredd på om man hänger med på resan.
Hojen bör även var utrustad med grova nabbdäck.
Fina vyer på fjället.
Halt gräs kan förekomma och då gör nabbdäcken verkligen nytta.
Här gäller de att vara försiktig så att man inte svänger tvärt på de blöta snorhala brädorna.
“Start i backe” är något som förekommer ganska ofta.
Innan man kör nerför en knölig backe är det bra att ta reda på hur ABS-bromsen på bakhjulet funkar.
Det förekommer en del grindar för att hålla fåren instängda. Det är OK att köra igenom, men man måste stänga efter sig.
Detta fattade jag inte. Varför sitter det en låst bom som blockerar vägen som vi har betalat för att köra på? Nu körde vi MC så det gick ju bra att köra bredvid, men tänk om vi hade haft en (4-hjulsdriven) bil?
Edit: Senare fick jag veta att vägen vi hade betalat för svänger av tidigare så detta är en privat väg. Men om man lämnar en flaska vin till mannen i huset efter bron så går det bra att köra försiktigt på vägen.
Ännu en bro 🙂
Cirka 100 meter efter bron var det ännu en bom och strax därefter bor mannen som äger vägen.
För nästa sektion av fjällvägen krävdes mera pengar. Det har även blivit skapligt dyrt, för 3 år sedan kostade det 20 NOK men nu ville de ha hela 80 NOK. Dessutom kan man inte längre betala för hela gänget i ett kuvert utan det krävs att man drar betalkortet (Visa eller Mastercard etc.) för varje motorcykel som passerar. Klart tidsödande om man inte har förberett med ett lättåtkomligt betalkort så man slipper ta av handskarna för att gräva i packningen.
Vägarna på andra etappen av fjällvägen är betydligt bättre.
Även om det är breda fina vägar så måste man vara alert, för när som helst är det kor eller får på vägen.
Ett snabbstopp vid fikaplatsen Pundarvangen.
Vi gasade vidare …
… upp ur dalen.
Det var just det där med de farliga fåren. 🙁
Jag bromsade in för att det fanns får på vägen, men alla gick till samma ställe så jag tyckte att alla fåren var tillsammans. Jag släppte bromsen och rullade på, men då fick ett får helt plötsligt för sig att springa över vägen precis framför motorcykeln. Blixtsnabbt klippte jag till på bromsarna och slog omkull direkt. ABS hade säkert hjälpt i detta fallet. Långa bromsspår? Enligt GPS loggen körde jag 47 km/tim när det hände.
Det blev förhållandevis lite skador på hojen och som tur är blev inte jag skadad alls. Tur att jag alltid kör med rejäla skydd.
Den skrapade lådan ska jag lämna in till Plåtverkstan för de är duktiga på mycket, bl.a. att svetsa aluminium.
Ännu en bom ….
50 NOK per motorcykel.
Helst ska man ha betalkortet så lättåtkomligt att man inte ens behöver kliva av hojen.
Men det är värt 50 NOK att få köra på den fina vägarna. I Sverige skulle det vara förbjudet.
Undrar om de är rädda att det ska ta slut på stenar?
Vi körde upp till Blåhø, även kallat Jetta.
Men jäklar vad det blåste – det var inga byiga vindar utan ett konstant vindflöde på kanske 20 m/s. Vi fick ställa hojarna så att vinden tryckte dem mot sidostöden annars hade de säkert blåst omkull.
Inte nog med att det blåste, det var kallt också.
Men utsikten är otrolig på 1627 meters höjd.
Dags att köra ner igen.
Vi körde ner och tankade i Vågåmo sen körde vi till Smedsmo camping.
Vi hyrde en ganska bra stuga.
Det är väl lika bra att hyra hela raden en natt nästa sommar, för det är säkert många som vill hänga med till Norge.
Slut på dag 3 …. zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Tryck på pilen för att komma till dag 4.
