Rekognosering inför kommande tisdagsrundor.

Idag på eftermiddagen var det fint väder så jag tog min nyservade 690 och körde lite rekognosering inför kommande tisdagsrundor.

Jag hittade ett fint fikaställe vid Storsjön.

Fina vägar.

Här var det någon som blev uppretad sist vi körde förbi, så jag stannade för att prata med tanten.
Hon sa bara att de inte vill ha trafik på vägen eftersom den går alldeles intill huset.
– OK, då ska jag inte köra förbi här i framtiden, sa jag.

Jag körde vidare och mötte en ryttare så jag stängde av motorn och rullade in till kanten.

– Det var väldigt schysst av dig att stänga av motorn, sa tjejen.

Men jag hittade en liten stig som vi kan köra för att komma runt huset där de inte vill ha någon trafik. 🙂

Härliga vägar.

Undrar om det går att köra in där, tänkte jag.

Det var en större stig så det gick bra att köra.




Sen körde jag en bit under en kraftledning.

Bitvis var det lite blött.


Jag körde vidare på de mindre vägarna.

Jag såg en brant backe och tvekade lite till en början, men vaffan – ingen minns en fegis tänkte jag och körde.

Det syns att hösten är på gång.

Vägen blev mindre och mindre. ….


Ett träd hindrade vägen, men det gick att köra runt.


Tillslut gick det inte att köra vidare så jag vände.

Här blev både hästen och de 3 tjejerna glada när jag stängde av motorn.

Det är faktiskt en väg bredvid åkern, men den tog slut nere vid skogsbrynet, så jag vände.


Jag fortsatte under elledningarna.


Ut över åkern.

Jag hittade några nya stigar.

Den här vägen hade jag aldrig kört förut så den måste testas.

Enligt kartan skulle vägen övergå i en gångstig, men den var körbar.

Jag kom ut vid en åker.

Jag hittade drömkåken.

Bakom drömkåken var det en gammal bortglömd väg.

Jag körde närmare en kilometer, men sen var den ganska igenväxt.

Jag gick en bit för att kolla, men det var för mycket sly.

Bara att gå tillbaka och vända hojen.

Lika långt tillbaka till drömkåken.

Jag hittade ännu en körbar stig.

Sen körde jag faktisk på Hjerts väg är Christers privata väg.

Vägen slutar med en bom där de har lagt dit fler stenar så nu är det svårt att passera.


Men bommen var inte låst. 🙂

Christer sa tidigare att det finns en omväg förbi bommen och idag hittade jag den.

Jag kollade ett annat ställe, men här ska vi nog inte köra.

Bakom ABB i Storvik är det alltid blött.

Efter att jag hade kört 218,5 km stannade jag vid OKQ8 i Storvik, där jag fick i 11,34 liter. Så det blir 0,52 liter per mil, vilket är lite högre förbrukning än min KTM 790 Adventure R.

Jag fortsatte hemåt och körde över E16.


Det blev en lyckad eftermiddag för jag hittade ett tiotal ställen där vi kan köra och några ställen där vi inte ska köra.